Bikepacking och

ultradistans



Att cykla relativt långt och relativt snabbt,  med lätt packning och utan något stöd från andra (unsupported), kallas för ofta för bikepacking men även ultradistans.


Nordamerikanska Tour Divide, Transamerica Bike Race och Transcontinental Race (TCR) i Europa inledde vågen för snart tio år sedan.  Riktigt långa och påfrestande. De arrangeras fortfarande (fram till pandemin i alla fall) och TCR har haft ett tak på 300 deltagare med ca 1000 ansökningar. Ganska många svenska cyklister har ställt upp de senaste gångerna.


Trots att de flesta som söker sig till TCR gör det för att cykla på sina cyklar och för att uppleva nya platser dag och natt tillsammans med andra (fast man cyklar en och en, verkar det fungera så) snarare än för att tävla, är det som en tävling det har blivit känt. Tävlingsmomentet gick tidigt igenom bruset tack vare spårsändare, tracker, på varje cykel.  Webbkartan på loppets hemsida som serverade äventyret dygnet runt med nästan ständigt aktiva cyklister, representerade av prickar, skapade ett stort sug.


Många andra lopp som är samma andas barn har skapats av kartfixerade, naturtokiga och strapatsfokuserade cykelälskare. På flera kontinenter varav flera profilerade i Spanien och Storbritannien. Det är få som är över 200 mil. Många är runt 100 mil med extremt mycket klättring per mil. I en del av dem är en mtb bättre än en gravelcykel.


I Sverige finns sedan några år Swede Divide som främst är paketarrangeman med cykling på grusvägar, vätskedepåer och övernattning på herrgårdar. De har även haft parallella osupportade lopp med tracking och i slutet av augusti 2022 kan man cykla deras hittills längsta osupportade distans, 140 mil från  Stockholm till Åre.  



Unmapping Sweden



I år är det smygpremiär för Unmapping Sweden. Två lopp på de sydliga 90 milen respektive 35 milen av den långa banan.


2023 är det premiär för det största svensa kraftprovet på cykel, på den 235 mil långa baran. 


Unmappingloppen går på minst 70% grus eller annat som verkligen inte kan kallas asfalt. 


Unmapping Swedens kommer aldrig att ha en väsnande, kompressormatad plastbåge över startlinjen. Det är cyklingen, kamratskapet och naturen som ska locka mer än påträngande marknadsföring.


Jag väljer att göra Unmapping till vad jag kallar för ett No fly within Europe-arrangemang. Tågresor blir konsekvent smdigare att göra i Europa för varje år nu. Jag vill därför att deltagarna ska ta tåget till dessa lopp. I andra hand bil. Eller cykel...

Så länge vi inte har elflyg är det rimligt att ta tåget genom Europa. Och definitivt istället för inrikesflyg. Med planering går det.


Under Unmapping rullar tidtagningen från start till mål. En enda etapp, med andra ord och inga kontroller. 


Somliga av er kommer att uppleva loppet som en tävling mellan deltagare och andra deltagare kommer att se det som endast en tävling mot sig själv. Det är definitivt ett äventyr, oavsett hur fort man tar sig fram. Det tror jag att alla kan enas om. 


Du navigerar utifrån ett gps-spår i en gps eller telefon. Du kommer att ha en spårsändare, satellit-tracker, på cykeln så att din färd kan följas på loppets hemsida.


Ingen dam- eller herrklass.

I soloklassen cyklar man helt logiskt en och en och i parklassen två och två. 


Inga vätskedepåer. 

Du bär med dig den utrustning och proviant du behöver och du handlar när du saknar något. Planera för många timmar utan en affär, eller öppen affär för den delen. På de minsta orterna är öppettiderna ofta typ 8-20 på vardagar och de stänger sällan efter 18 på helgerna. I Grimsås strax norr om Hestra finns banans hittills enda "containerbutik" dvs en obemannad butik man normalt kan handla i dygnet runt. 



Mer om underlaget


Rutten går på ett "blandat underlag". Mixed terrain på engelska. Blandevei på norska).


Blandat underlag står för småknepiga stigar (inte många), övergivna traktorvägar, glömda skogsvägar, snabba grusvägar; alltså farvägar från gamla tiders småskaliga transportbehov Några moderna men småskaliga vägar finns också.


Troligen kommer alla att behöva kliva av cykeln någonstans, för att leda den. När det är riktigt brant; löst underlag; nerför. Ju mindre vägen är, desto brantare är backarna ofta. En annan omständighet som får backarna att ta rätt mycket tid är ju att ingångsfarten till backen blir låg på en dålig väg.


Räkna med att dagsetapperna i vissa trakter blir kortare än du hade räknat med. Eller ännu kortare.  


 









Vilken slags cykel är lämpligast ?


En gravelcykel! En mtb har sina fördelar på en del platser men den matchar inte hastigheterna man för övrigt lätt håller med en gravelcykel. 


Hur tätt ligger butikerna?


Avstånden mellan matbutiker, bensinstationer (hur länge till kommer de att benämnas så?), pizzerior etcetera varierar mellan 10 och 90 km. (I år, eftersom årets sträckor går i relativ "tätbygd".) Det kan förstås vara stängt när du kommer fram, så ha med dig ett hyfsat stort energilager. Bikepacking kräver, bland mycket annat, förmåga att lägga rimliga planer och att kunna improvisera fram en vettig lösning om planen inte håller. Ibland är det enda raka att lägga sig ner och sova. Det kan lösa många knutar. 


Om du inte är van att cykla långa dagar på långsamt underlag och med flera kilo packning, vore det inte dumt om du gav dig ut en helg i vår för att utvidga komfortzonen. 

 

Om vattnet tar slut mellan butikerna finns förstås andra sätt att att få tag i vatten. Vissa kyrkogårdar har drickbart vatten där vattenkannorna och krattorna förvaras. Inte alla har tjänligt vatten, dock. Tips; ta med dig en fyrkantsnyckel! På bensinstationer finns värmeskåp som ibland är olåsta. I norra Sverige har bäckarna så fint vatten att det är mer lockande än butikernas Loka eller det bästa kranvattnet.


Dra dig inte heller för att knacka på hos folk. Innan de går och lägger sig, helst.


Kort sagt: det är viktigt att ha proviant för många timmars arbete och det är bra att ha en mental beredskap på att det kan upplevas som påfrestande långt mellan vattenhålen. Träna inte bara fysiskt. Cykla med packning på långsamma vägar i okända trakter minst två långa dagar i rad för att lära känna den nya mentala utmaningen. 



Belöning för prestationen


Alla som kommer fram till Smygehuk har all anledning att vara stolt. Även den som kommer fram på maxtiden och lite till. Oavsett om man är först eller sist. Det är roligt när det går fort men den som kommer senare kanske har fikat länge, tagit fler foton och lyssnat på  fåglar. (När jag stannar till i skogen och vindbruset i öronen upphör och jag hör hackspettens snabba knackande en bit bort, då tänker jag att jag borde stanna oftare.) Den som kommer sist kan ha sovit fyra gånger så mycket som den som bryter målsnöret.


Inget pris alltså men som sagt; äran och glädjen.

LÄNKAR